Rambling notes of a drunkard

Idag

Mister Secret — Sun, 14 Aug 2011 03:00:01 +0000

Det är så konstigt. Hon ligger där och sover i min säng, hon tar upp hela min plats och min tid. Hur kom hon dit, varför förtjänar hon att vara där?

Jag vet svaret på dom frågorna, även om dom är jobbiga för mig att svara på så vet jag varför. Den eviga frågan varför är besvarad. Hon besvarar den när hon ler mot mig på morgonen när vi vaknar, när hon kräver min närvaro närvaro när vi sover. Det är då hon besvarar frågorna.

Hon är. Fan.

Men varför…?

Mister Secret — Fri, 03 Sep 2010 22:55:06 +0000

Hon är snygg.

Hennes syster är nästan snyggare.

När dom frågar om jag inte ska följa med dom hem tackar jag nej.

Varför då undrar jag nu när jag sitter ensam i min soffa…

Ett skrik i natten

Mister Secret — Mon, 30 Aug 2010 12:20:47 +0000

Jag har aldrig hört honom skrika så tidigare. Direkt sätter jag mig klarvaken upp i sängen, håren på mina underarmar står rakt ut, hans fötter springer med panik in till mig i mitt mörka sovrum. Han skriker och tårarna sprutar ur ögonen på honom.

Skakandes sätter han sig i mitt knä, jag vaggar honom fram och tillbaka, med tårar i ögonen frågar han om han får sova i min säng i natt. Jag bäddar ner honom under täcket och känner hur han somnar om skakandes i min famn. Jag frågar vad han har drömt, han säger att han inte vill berätta för då kommer han att drömma om det igen.

-Det var bara en dröm min vän, inte verkligheten…
-Jag vet pappa…

Ska det vara så här?

Mister Secret — Sat, 14 Aug 2010 23:40:15 +0000

Han sover gott i sin säng.

Hon sover gott i min säng.

Själv sitter jag på balkongen igen, med mitt glas. Ensam med doften av staden krypandes in på mig, in under min hud, in genom mina naglar.

Om en månad lämnar jag återigen staden. För gud vet vilken gång i år. Jag orkar bara inte mer, jag ger mig själv ännu en vecka som den vackra bohemen.

Nedan för mig på gatan ser jag hur ännu en onykter man är ute och rastar sin hund. Hur han står och stampar, och väntar på att hunden ska bli klar så han får gå hem till ännu en öl framför TV:n.

Mitt liv däremot, det ligger där inne och sover.

Är det det här som är mitt liv?

Väx upp för fan

Mister Secret — Fri, 13 Aug 2010 10:40:25 +0000

Vad är det med vissa små flickor som tror att världen cirkulerar runt dom? Att alla handlingar som sker, som man utför på något sätt är relaterat till dom som personer.

Ni vet den där jobbiga vännen som alltid ringer en gång för mycket när man inte vill annat än stå kvar i duschen och njuta lite extra. Eller den där jävla snoozen på väckarklockan på morgonen.
Lika irriterande är det med människor som alltid tar allting personligt.

Du svarade inte när jag ringde igår, hatar du mig, jag trodde något hade hänt?

Jag orkade fan inte, ville sitta på balkongen, läsa min bok och dricka min whisky. Suck it up. Det hade inget med dig och göra.

Väx upp för fan.

Du är knark

Mister Secret — Tue, 03 Aug 2010 21:45:25 +0000

Jag trampar vatten i kvicksand medan du drar ner mig
jag sjunker bara djupare varje minut du ger mig
jag vägrar släppa taget jag kan inte hjälpa det
jag är på väg att träffa botten och jag älskar det
jag skulle hellre mista livet än att mista dig
trots att du förtrycker mig
fördärvar mig förgiftar mig.
Försök förstå hur jävla starkt jag hatar dig min älskling
du är min last min börda min förbannelse min frälsning
du är mitt liv min lust min själ mitt allt ända vän
du är påsen, pulvret skeden nålen tändaren
du är sanningen och ljuset gör mig troende
du är mitt gift mitt knark min drog och mitt beroende
du är knark

Anton Kristiansson – Du Är Knark – Remix

Och fortsättningen…

Mister Secret — Tue, 03 Aug 2010 12:38:32 +0000

Med tårar i ögonen och med min kuk nerkörd i halsen lyckas hon få fram ett tack…

Mitt brev.

Mister Secret — Sat, 24 Jul 2010 00:36:07 +0000

Du. Det är du. Jag inser det du, när jag vandrar nerför hornsgatan, när jag ser på staden, på folken, när jag känner lukten av gatuköketen, ropen i från taxichaufförerna, Jag trodde aldrig, jag vågade aldrig, jag har aldrig vågat lita på någon annan så som jag göra på dig. Du är min natt, du är mina skuggor, trädet som lutar sig över gatorna och omsluter mig, du är den som gör att jag väljer att vandra vandra hem genom staden i skuggorna. Det är du som gör att jag vänder mig om och ler när jag ser vad som händer runt omkring mig. Jag behöver inte vara någon annan, jag kan vara mig, för när du är hos mig kan jag vara mig själv, min självsamhet är uppskattad och inte ifrågasatt, jag är en starkare människa med dig i min närvaro även om du är i din frånvaro. Jag vågar slänga mig ut, jag vågar göra saker, jag vågar. Du är min bästa vän. Om väl jag älskar de mina så vågar jag med dig. Du är den första som jag någonsin har ansett att det är bättra att prata med om än om än. Du är den första som ifrågasätter som tvingar mig att tänka, att tänka klart. Där min åsikter inte allt är, om inte alltid korrekta, som tänkvärda. När jag vandrar hem genom staden och tänker på att du ligger i min säng så fylls jag utav saknad, utav uppfyllnad att vara så mycket bättre än vad jag är. Att vara den starka man som jag bör vara. Det har varit de tillfällen som jag har funderat på oss men i natt har jag insett, att oavsett vad jag önskar mig så kommer det vara du som gör mig komplett. Det kommer var du som tvingar mig till att vara den som jag vill vara. Det kommer var du som ofrivilligt alltid, tvingar mig att vara i min central punkt. När du är nära mig så blir jag varm på ett sätt som jag aldrig tidigare har varit, inte för att du vill, utan för att när jag ser på dig så känner jag en känsla som är okontrollerbara. Och det här kommer från en man som alltid har ansett att känslor är bara en av den mänskliga komponenter som vi bör kunna kontrollera. Men du. Du, du gör mig till den, den som jag alltid har bett om att kunna vara. Med dig vågar jag leva i den världen jag lever, med de saker. Du sa i kväll att jag är dyr att förvalta men de liv jag lever lever jag för att jag vill delge dig det bästa, ingenting av det jag hittills har gjort har varit bra nog för dig. Jag i mitt levende vill att du ska ha allt. Att du ska känna allt, att du ska få ta del av allt. Jag vill att du aldrig ska behöva känna en saknad av kärlek eller kompletthet. Ditt liv må vara ett mysterie för mig men jag vill att du och jag ska känna total frihet. Utan. Allt. Med. Allt. Känslan med mig ska var att du alltid kan få allt. Jag hoppas att min närvaro aldrig gör dig tom. Jag ber på intet sätt om ursäkt för den jag är, min historik har format mig till den jag är, men allting som kommer med mig. Men jag vet, att du, om någon, kommer att acceptera mig. Var inte rädd, jag kommer vara här, även om min självsamhet är min. Så kommer jag alltid att växa i din närvaro och bli en starkare man. Även om det är så att jag aldrig kan minnas när jag senast vågade, så som jag vågar med dig. Jag tar den här helheten så som min bästa vän, som en vän som jag alltid har känt. Som en vän som bör vara mig för resten av mitt liv. Känslan av träden, du vet dom där som kastar skuggan över mig när jag går hem, så omfattar min kärlek dig. Och vetskapen om att din är lika komplett som mig. För fan. Du gör mig till en bättre man, oavsett vad jag gör, oavsett hur jag agerar så lyckas du på något sätt återfånga mig, att återigen få mig att få mig på plats, och varje morgon när jag vaknar så sitter du när bredvid mig och ler mot mig. Kysser mig på pannan, och tittar på mig när jag sover räv. Hur fan lyckas du få mig att känna mig så komplett? Oavsett vilka vägar jag tvingar dig ut på så sträcker du din vackra hand ut mot mig och följer mig. Biljard mitt på natten en söndagsnatt, Reimersholme och nattbad, alkohol genom arbetsnätterna, du tvekar aldrig på mitt beteende. Du är. I natt var natten jag bestämde mig. Du är så pass klarsynt att du redan har förstått det, men i natt var natten. Även om det hela fortfarande är ett mysterie för mig så är det i natt. Snurrandes på en sko på hornsgatan så inser jag, med tårar i ögonen av lycka, med tårar i ögonen av saknad, så inser jag att det är du. För resten av mitt liv. Svik mig inte nu. För så som jag litar på dig har jag aldrig litat på någon annan. Aldrig någonsin, inte ens på någon av den mina.

Livet pågår.

Mister Secret — Thu, 22 Apr 2010 21:24:55 +0000

Jag ligger med ansiktet tryckt mot kudden i soffan, jag känner hur vattnet från mitt hår rinner ner för halsen på mig och ner på tyget. Jag skiter i vilket. Tröttheten är för stark för att orka torka håret efter duschen jag just klev ur.

Elementen susar, högre än vad dom har gjort på länge. Jag vet inte om det är för att dom har blivit sämre eller för att mitt sinne har börjat uppfatta dom. Jag tror på det första men vet att det egentligen är det andra. Världen är emot mig. Det är dags att vakna upp igen.

Mentala noteringar en trött och suddig kväll

Mister Secret — Wed, 17 Mar 2010 21:47:12 +0000

Jag fick aldrig jobbet jag var på 5 intervjuer för, dom ansåg att jag inte var kompetent nog; själv är jag övertygad om att det är en pengafråga.
Anja har lagt till mig på facebook, hon har börjat SMS:a. Varför nu och inte då?
Min operation har gått bra, jag kan knappt röra på mig men allting verkar fortskrida enligt plan
Mitt jobb är galet stressat med en kund som är helt ointresserad av att vi håller på att genomföra ett 25 miljoners projekt för dom!
Och jag träffar fortfarande bagaren….